{"id":2901,"date":"2022-06-17T15:30:20","date_gmt":"2022-06-17T13:30:20","guid":{"rendered":"https:\/\/www.jberggren.se\/?p=2901"},"modified":"2022-06-17T15:30:20","modified_gmt":"2022-06-17T13:30:20","slug":"att-sorja-the-needs-year-vecka-10","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.jberggren.se\/att-sorja-the-needs-year-vecka-10\/","title":{"rendered":"Att s\u00f6rja &#8211; &#8221;The Needs&#8217; Year&#8221; (vecka 10)"},"content":{"rendered":"<p><span style=\"font-weight: 400;\"><img loading=\"lazy\" class=\" wp-image-2902 alignleft\" src=\"https:\/\/www.jberggren.se\/wp\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/10-Att-Sorja-The-Needs-Year-Joachim-Berggren-Kommunikation-1024x538.png\" alt=\"10 Att S\u00f6rja The Needs Year Joachim Berggren Kommunikation\" width=\"360\" height=\"189\" srcset=\"https:\/\/www.jberggren.se\/wp\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/10-Att-Sorja-The-Needs-Year-Joachim-Berggren-Kommunikation-1024x538.png 1024w, https:\/\/www.jberggren.se\/wp\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/10-Att-Sorja-The-Needs-Year-Joachim-Berggren-Kommunikation-300x158.png 300w, https:\/\/www.jberggren.se\/wp\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/10-Att-Sorja-The-Needs-Year-Joachim-Berggren-Kommunikation-768x403.png 768w, https:\/\/www.jberggren.se\/wp\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/10-Att-Sorja-The-Needs-Year-Joachim-Berggren-Kommunikation.png 1200w\" sizes=\"(max-width: 360px) 100vw, 360px\" \/>F\u00f6r n\u00e5gra veckor sedan fick jag h\u00f6ra att en av mina \u00e4ldsta v\u00e4nner d\u00f6tt i en stroke. F\u00f6rst blev jag alldeles stum och kall. Sedan fylldes mitt huvud av minnen. Vi umgicks intensivt under n\u00e5gra \u00e5r under andra halvan av 80-talet. Efter det har vi inte tr\u00e4ffats ofta, men d\u00e5 och d\u00e5 med n\u00e5gra \u00e5rs mellanrum har v\u00e5ra v\u00e4gar korsats de senaste 30 \u00e5ren.<\/span><!--more--><\/p>\n<p><span style=\"font-weight: 400;\">Jag tog mig tid att skriva och reflektera \u00f6ver hans bortg\u00e5ng. Vi m\u00f6ttes i ton\u00e5ren, en viktig tid d\u00e4r vi bygger mycket av den identitet vi b\u00e4r med oss resten av livet. Jag kan se det inflytande han har haft p\u00e5 mitt liv, ekon av honom lever kvar i mig. Jag lyssnar fortfarande p\u00e5 musik han introducerat f\u00f6r mig. Jag kan fortfarande skratta \u00e5t hans intelligenta underfundiga humor. Vi har b\u00e5da st\u00e5tt med ett ben i det etablerade samh\u00e4llet och det andra i den alternativa subkulturen hela v\u00e5ra liv. Vi delade ett intresse f\u00f6r mellanm\u00e4nskliga relationer och hur vi kan p\u00e5verka samh\u00e4llet.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-weight: 400;\">Med hans d\u00f6d har en bit av min referensram f\u00f6rsvunnit. Ett perspektiv \u00e4r borta. N\u00e5gon som ser mig p\u00e5 ett annorlunda s\u00e4tt \u00e4n alla andra finns inte d\u00e4r l\u00e4ngre. Kvar finns ett h\u00e5l, ett tomrum, men ocks\u00e5 m\u00e5nga absurda, knasiga och roliga minnen.<\/span><\/p>\n<h2><span style=\"font-weight: 400;\">Att hedra<\/span><\/h2>\n<p><span style=\"font-weight: 400;\">Utrymme att s\u00f6rja, att hedra n\u00e5gon eller n\u00e5got som varit viktigt men som nu g\u00e5tt f\u00f6rlorat, \u00e4r essentiellt f\u00f6r oss m\u00e4nniskor. Att stanna upp och l\u00e5ta oss bli ber\u00f6rda och uppleva hela paletten av k\u00e4nslor som kommer och g\u00e5r. Att s\u00f6rja utan att kl\u00e4nga oss fast hj\u00e4lper oss att bearbeta det som h\u00e4nt och forts\u00e4tta leva v\u00e5ra liv.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-weight: 400;\">Ibland verkar sorgen vara f\u00f6r sm\u00e4rtsamt. Ist\u00e4llet f\u00f6r att s\u00f6rja h\u00e4nger sig vissa \u00e5t beteenden f\u00f6r att d\u00e4mpa eller helt undvika sorg. Det kan vara att anv\u00e4nda droger, distrahera sig med underh\u00e5llning eller att fokusera p\u00e5 positivt t\u00e4nkande.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-weight: 400;\">En del som n\u00e4rmar sig meditation verkar v\u00e4rdera \u201cnon-attachment\u201d (hittar inget bra ord p\u00e5 svenska, det jag kommer n\u00e4rmast \u00e4r att inte f\u00e4sta sig vid n\u00e5gon eller n\u00e5got) h\u00f6gt. M\u00e5nga historier om Buddha inneh\u00e5ller budskap om att undvika \u201cattachment\u201d. Om vi inte skapar starka band med vissa personer eller f\u00f6reteelser kanske vi kan undvika en del lidande. Risken \u00e4r \u00e5 andra sidan att vi utvecklar en likgiltighet inf\u00f6r andra m\u00e4nniskor. (Det g\u00e5r s\u00e5klart att utveckla en medvetenhet om non-attachment utan likgiltighet inf\u00f6r andra.)<\/span><\/p>\n<h2><span style=\"font-weight: 400;\">Sorg och \u201cattachment\u201d<\/span><\/h2>\n<p><span style=\"font-weight: 400;\">Kanske \u00e4r det s\u00e5 att sorg f\u00f6ruts\u00e4tter \u201cattachment\u201d? F\u00f6r min egen del har jag kommit fram till att jag vill leva med en blandning av \u201cattachment\u201d och \u201cnon-attachment\u201d. Kanske finns det ett begrepp f\u00f6r denna mix? Jag vill att de m\u00e4nniskor som st\u00e5r mig n\u00e4ra, de m\u00e4nniskor jag \u00e4lskar, har en viktig plats i mitt liv. Jag vill h\u00e5lla dem n\u00e4ra, jag vill att de \u00e4r viktiga f\u00f6r mig och att jag \u00e4r viktig f\u00f6r dem. Jag vill njuta av de stunder och \u00f6gonblick vi delar tillsammans. Samtidigt vill jag inte krampaktigt h\u00e5lla mig fast vid eller f\u00f6rv\u00e4nta mig specifika handlingar.\u00a0<\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-weight: 400;\">N\u00e4r n\u00e5gon av dem jag \u00e4lskar p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt f\u00f6rsvinner ur mitt liv kommer jag att uppleva en saknad och ett tomrum. Jag vill ge tid f\u00f6r detta tomrum att fyllas igen. Under denna tid kommer jag mest troligt att uppleva sorg. I b\u00f6rjan av en f\u00f6rlust kan m\u00e5nga uppleva ilska, f\u00f6rnekelse eller f\u00f6rtvivlan. F\u00f6r att ta sig igenom sorgen tror jag att vi beh\u00f6ver ha kontakt med acceptans. Acceptans inneb\u00e4r inte att vi beh\u00f6ver gilla det som har skett eller att vi inte ska f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6ra n\u00e5gonting f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra situationen. Men jag tror att vi beh\u00f6ver skilja p\u00e5 det vi kan och det vi inte kan g\u00f6ra n\u00e5gonting \u00e5t.<\/span><\/p>\n<h2><span style=\"font-weight: 400;\">K\u00e4llor till sorg<\/span><\/h2>\n<p><span style=\"font-weight: 400;\">Sorgen kan ibland springa ur gl\u00e4dje. En gl\u00e4dje att ha upplevt en annan m\u00e4nniska, ett annat liv. N\u00e4r jag blir medveten om att jag inte kommer att kunna uppleva denna gl\u00e4dje p\u00e5 samma s\u00e4tt igen uppst\u00e5r sorg. B\u00e5de som en l\u00e4ngtan efter n\u00e5got som f\u00f6rsvunnit men ocks\u00e5 som ett hedrande av det som varit.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-weight: 400;\">Sorg kan ocks\u00e5 vara kopplat till n\u00e5got som aldrig infriats. H\u00e4ndelser som inte utvecklats p\u00e5 det s\u00e4tt vi l\u00e4ngtar efter. Kanske livsomst\u00e4ndigheter under en l\u00e4ngre tid lett till att vi inte lyckats tillgodosett essentiella behov. Vi beh\u00f6ver ocks\u00e5 utrymme att s\u00f6rja potentiella liv som aldrig realiserats.<\/span><\/p>\n<h2><span style=\"font-weight: 400;\">Negativa k\u00e4nslor?<\/span><\/h2>\n<p><span style=\"font-weight: 400;\">I NVC h\u00e4nvisar vi vanligtvis inte till k\u00e4nslor som positiva eller negativa. V\u00e5ra k\u00e4nslor \u00e4r v\u00e5r kropps s\u00e4tt att signalera att ett behov \u00e4r tillgodosett eller inte. Med detta f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt spelar det inte s\u00e5 stor roll om vi har k\u00e4nslor vi gillar eller inte. V\u00e5ra behov &#8211; som vi kan kalla v\u00e5r livskraft &#8211; lever genom oss. S\u00e5 n\u00e4r vi s\u00f6rjer kan vi se det som en p\u00e5minnelse om v\u00e5r l\u00e4ngtan och v\u00e5r livskraft.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-weight: 400;\">Hur \u00e4r det f\u00f6r dig att s\u00f6rja? Och \u00e4r det l\u00e4tt f\u00f6r dig att vara med andra m\u00e4nniskor som s\u00f6rjer<\/span><span style=\"font-weight: 400;\">?<\/span><\/p>\n<hr \/>\n<p>Detta blogginl\u00e4gg publicerades ursprungligen p\u00e5 Empathic Way Europe\u2019s hemsida med rubriken: <a href=\"https:\/\/www.empathiceurope.com\/mourning-the-needs-year-week-10\/\" target=\"_blank\" rel=\"noopener\">Mourning \u2013 The Needs\u2019 Year (Week 10)<\/a><\/p>\n<p><span style=\"font-weight: 400;\">En g\u00e5ng i veckan pratar jag med en NVC-tr\u00e4nare om behov. Anm\u00e4l dig till <strong>nyhetsbrevet<\/strong> s\u00e5 f\u00e5r du en l\u00e4nk till n\u00e4sta Zoom-samtal. <\/span><span style=\"font-weight: 400;\">Denna vecka hade jag ett samtal med <strong>Ida Rump<\/strong> om behovet av att s\u00f6rja. <\/span>Om vill du ta del av inspelade samtal kan du bli en<strong> premium-prenumerant<\/strong>.\u00a0<a style=\"color: #ff4b33;\" href=\"https:\/\/empathiceurope.com\/online\/product\/the-needs-year\/\" target=\"_blank\" rel=\"noopener\">L\u00e4s mer h\u00e4r<\/a>.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>F\u00f6r n\u00e5gra veckor sedan fick jag h\u00f6ra att en av mina \u00e4ldsta v\u00e4nner d\u00f6tt i en stroke. F\u00f6rst blev jag alldeles stum och kall. Sedan fylldes mitt huvud av minnen. Vi umgicks intensivt under n\u00e5gra \u00e5r under andra halvan av &hellip; <a href=\"https:\/\/www.jberggren.se\/att-sorja-the-needs-year-vecka-10\/\">L\u00e4s&nbsp;mer <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":2902,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0},"categories":[6,498],"tags":[21,79,40,34,7,8,169,519,495],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.jberggren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2901"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.jberggren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.jberggren.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.jberggren.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.jberggren.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2901"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.jberggren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2901\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2904,"href":"https:\/\/www.jberggren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2901\/revisions\/2904"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.jberggren.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2902"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.jberggren.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2901"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.jberggren.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2901"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.jberggren.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2901"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}