Utan att gå in på detaljer tror jag att de flesta av er som läser detta blogginlägg håller med om att kärlek och relationer kan skaka om ens sinnesfrid rejält. Kärlek kan förorsaka en emotionell berg-och dalbana, precis som när jag åkte Jetline på Gröna Lund fem gånger på raken utan kötid emellan. Jag blev illamående. På samma sätt kan det vara med ned-och uppgångar i kärlekslivet. I alla fall jag behöver hämta andan och ha lite återhämtning emellanåt för att kunna njuta av åkturen.
Det är här känslorna kommer in i bilden. Vad menar jag med att jag fullständigt litar på mina känslor? Jo, oavsett vad jag känner – känslor som jag njuter av eller känslor som jag plågas av – är jag övertygad om att mina känslor är som en GPS för mig: de visar vägen. Mina känslor pekar mot vilka av mina behov som är tillgodosedda (härliga känslor) och vilka behov som inte är tillgodosedda (jobbiga känslor). Utifrån denna aspekt litar jag helt på mina känslor: de är en fantastisk karta för att upptäcka mina behov.
Samtidigt som jag helt och fullt litar på mina känslor är de helt oberäkneliga när jag ska fatta beslut. Jag låter gärna mina känslor vara med, men jag utesluter (för det mesta) inte mitt förnuft när jag behöver bestämma mellan olika handlingsalternativ. Om jag bara skulle gå på mina känslor i mitt beslutsfattande skulle jag nog göra många saker som jag senare skulle ångra. Min primitiva del av hjärnan är inställd på att undvika faror och omedelbar tillfredsställelse av mina begär. Skulle jag fatta beslut enbart på grundvalen av mina känslor skulle jag nog ses som en odräglig typ. Utifrån den del av hjärnan som vill undvika faror skulle jag aldrig anta några utmaningar som är det minsta läskiga – och är de inte läskiga är det nog inga utmaningar – jag skulle istället göra allt för att undvika de obehagliga känslorna. Utifrån den del av hjärnan som kickar igång på tillfredsställelse skulle jag nog försöka få ihop det med alla kvinnor (och kanske några män) som jag fann det minsta attraktiva. Det skulle vara väldigt jobbigt att vara i närheten av mig.
Mitt eget förhållningssätt till mina känslor är att lyssna på dem – de har något viktigt att berätta – och samtidigt att inte ta dem på så stort allvar.
Här kan du läsa en kort artikel om att känslor är viktiga för att fatta bra beslut.
