Jag älskar bibliotek! Speciellt Stadsbiblioteket vid Odenplan är en favorit. Det brukar sluta med att jag lånar hem 10-15 böcker jag aldrig hört talas om tidigare och så läser jag i genomsnitt en av dem innan det är dags att lämna tillbaka dem.
En bok jag hittade där förra veckan fångade mitt intresse: ”Cracking the Code of International Communication – The Intercultural Fluency Handbook” av Allie Edwardsson. Boken vänder sig mest till människor i affärsvärlden, men det finns en hel del tips att hämta för oss vanliga dödliga också.
De senaste åren har jag rört mig i kretsar med människor från många olika länder. I den här boken finns det en del matnyttiga tips för hur vi smidigare kan umgås med människor med annan än svensk och nordisk bakgrund. I boken nämns fem områden som är viktiga att behärska vid internationella kontakter:
1. Språklig skicklighet
2. Interkulturell skicklighet
3. Kommunikationsskicklighet
4. Personlig skicklighet
5. ”Small talk”
Det viktigaste verktyget för att nå internationell framgång enligt författaren, är förmågan till ”small talk” – på svenska ofta benämnt kallprat. Svenskar har ofta benägenheten att gå rakt på sak vilket i många kulturer uppfattas som alltför abrupt och ibland även som oförskämt. Jag kan komma på mig själv med att gå rakt på syftet till varför jag har ett samtal, även med nära vänner, utan att kolla av hur läget är med den andra. Att läsa om detta som en typiskt svensk företeelse blir som en påminnelse av vad som är viktigt för mig – kontakt med andra människor. Nyckeln till framgång med andra människor är ofta konsten att smidigt kunna använda sig av just ”small talk”. Jag gillar dessutom att författaren skriver att minst lika viktigt som att prata är förmågan att kunna lyssna på andra.
Under rubriken språklig skicklighet ger författaren en mängd tips på hur vi kan lära oss språk. När vi är tillräckligt duktiga på ett språk, som de flesta svenskar är i förhållande till engelska, är det dock viktigare att ha ett flyt än att kunna alla specifika ord. Det tips jag fastnade mest för är förmågan att avbryta. Enligt författaren är vi i Sverige ganska ensamma om att prata till punkt. I många andra länder ses det som ointresse att inte aktivt vara med i samtalet och avbryta då och då. Det påminner mig om NVC där vi uppmuntras att avbryta om vi finner samtalet livlöst – inte för att dra uppmärksamheten till oss själva, utan för att föra liv in i samtalet igen.
Nästa kapitel handlar om interkulturell skicklighet. Ett av de bästa tipsen är att lära känna sin egen kultur; att kunna betrakta den utifrån och inte ta för givet att mitt sätt är det bästa. Det skadar inte att förbereda sig inför besök i andra kulturer – även i närstående kulturer är våra svenska vanor ganska udda. Om du trampar i klaveret går det att reparera det mesta om du satsar på kontakt och visar att du är öppen för att ta in andras perspektiv.
Det jag gillade mest i kapitlet om kommunikationsskicklighet (just det ordet – min egna översättning – är kanske inte den bästa modellen för att kommunicera på ett skickligt sätt) är fokus på att förstå den andre. Kapitlet handlar inte så mycket om teknik utan mer om kontakt. Att verkligen lyssna och ta in den andres perspektiv, istället för att koncentrera sig på vad en själv ska säga härnäst. Helt enkelt läggs i kapitlet en hel del fokus på att möta andra med empati.
Kapitlet om personlig skicklighet handlar mycket om att ta hand om sig själv. Både att utveckla förmågor genom att röra sig utanför sin egen komfortzon och även att lämna plats för återhämtning och reflektion.
Sammanfattningsvis tycker jag att det var en lättläst bok med en del aha-upplevelser. Jag tycker alltid det är roligt att få perspektiv på mina egna värderingar och i det här fallet på min kulturella ryggsäck som svensk.
Här kommer lite extra bonusmaterial i form av ett Youtube-klipp om hur svenskheten kan betraktas av utomstående.
