För ett par veckor sedan skrev en vän på Facebook att hen hade feber, frossa och värk och kände sig ynklig, ensam och ledsen. Hen bad om något minne vi hade tillsammans och jag kom att tänka på en kurs vi båda deltagit i och skrev följande:
”Jag har ett minne från årsprogrammet med Friare Liv, en vinterkväll 2009 eller 2010. Det var slut för dagen och vi stod och klädde på oss för att gå till bussen. Jag tror du måste ha delat något sårbart i gruppen för jag frågade dig om du ville ha en kram. Du tackade men ville helst vara med dig själv. Det som dök upp i mig var både besvikelse och skam, och insikten om att det nog var jag som ville ha en kram. Det var en viktig lärdom om hur jag så många gånger i livet försökt att få mina egna behov tillgodosedda maskerade som handlingar att bidra till andra. Tack NN!”
Jag är tacksam att än en gång bli påmind om hur svårt och sårbart det kan vara att stå upp för mina egna behov. Det har varit mycket lättare för mig stora delar av mitt liv att fråga andra om de vill göra något istället för att själv ta plats och säga “jag vill…”
Så istället för att fråga “Vill du ha en kram?” vill jag säga “Jag vill krama dig. Vill du också det?” Lite läskigare, men mycket ärligare.
One Response to Jag vill krama dig