På jobbet häromdagen berättade en kollega vad hen tyckte om olika saker som jag gjorde. Hen jämförde mig med andra kollegor och jag märkte att hen fick medhåll av några andra. Det hände massor av saker i mig. Jag reagerade först med att gå i försvar, men jag blev också förvånad och nyfiken på vad som låg bakom. Jag märkte att jag fick upp ett gäng egna bedömningar och jag blev också ledsen.
I sådana här lägen önskar jag att jag kunde uttala repliken ”Jag skiter fullständigt i vad du tycker om mig!” med pondus och självklarhet och samtidigt tro på vad jag säger. Tyvärr är jag inte riktigt där än. Du kanske tycker att detta låter arrogant? Eller så tillhör du dem som redan har denna attityd? Hursomhelst så ska jag försöka förklara vad jag menar med detta.
För drygt fem år sedan, när jag började lära mig Nonviolent Communication (NVC) lyssnade jag mycket på inspelningar med Marshall Rosenberg – grundaren av NVC. I en av dessa inspelningar sa han något i stil med ”Lyssna aldrig på vad andra tänker om dig – du kommer att leva ett både längre och ett lyckligare liv.” I början när jag hörde detta tänkte jag att det lät väldigt oempatiskt; ska jag strunta i vad andra tänker om mig? Det tog många genomlysningar och flera månader eller kanske år innan jag kom på vad han menade. Människor tycker och tänker en massa saker. Jag behöver bara gå till mig själv. Det flyger ett gäng bedömningar om andra människor genom mitt huvud varje dag. Om jag skulle tro på vad alla människor jag kommer i kontakt med tycker om mig skulle jag antagligen bli deprimerad. Om jag hade en annan läggning skulle jag istället gå omkring och vara ständigt förbannad och till slut drabbas av hjärtinfarkt.
Men tankarna som poppar upp i huvudet står ju för någonting. Mina bedömningar berättar vad som är viktigt för mig. När människor gör något i linje med mina värderingar tänker jag att de är coola, snälla och schyssta. När de gör saker jag inte gillar – saker som strider mot mina värderingar – dyker det upp bedömningar som att de är korkade, idioter eller helt jävla dumma i huvet. Vi kan se våra tankar och bedömningar som ett tecken på om våra behov är tillgodosedda eller inte.
Så att skita i vad andra tycker om mig, men att samtidigt vara nyfiken på vad de längtar efter skulle vara fantastiskt. Jag är säker på att de flesta längtar efter samma behov som jag: gemenskap och samarbete, samhörighet och kontakt, att få uttrycka och bli hörd i vad som är viktigt för oss. Får vi dessa behov tillgodosedda får vi en möjlighet att leva både längre och lyckligare liv.
3 Responses to Jag skiter fullständigt i vad du tycker om mig!