Jag är inte stolt över att behöva medge det, men jag har varit fast i en handlingsförlamande passivitet i ett halvårs tid. Det är den nya GDPR-lagen och skyddet av vår personliga integritet på nätet som är orsaken (och jag vet såklart att detta inte är orsaken). Sedan lagen infördes i slutet av maj har jag velat införa en integritetspolicy på min hemsida och i mina nyhetsbrev. Denna vilja har dock inte resulterat i handling utan bara i ett förlamande icke-görande. Hela mitt väsen har påverkats, jag har agerat som ett offer med tankar som att jag har påförts tvingande byråkratiskt krångel. Min varelse längtar efter autonomi och frihet, och detta tvingande påbud har resulterat i passivitet.
Det kontraproduktiva har varit att mitt behov av autonomi inte lett till handlingar där jag upplevt mer frihet. Istället har jag låtit yttre krafter begränsa mina handlingar och leva det liv jag vill. Jag har slutat skriva mina nyhetsbrev med inspiration till människor att gå mina kurser. Den naturliga konsekvensen har lett till minskade möjligheter att få deltagare till mina kurser och att leva det liv jag vill.
Nu har jag då äntligen skrivit en integritetspolicy som jag publicerat på min hemsida. Inte så spännande, men jag har fått gilla läget och detta blev resultatet.
Hur tog jag mig då ur denna förlamande passivitet? En nära vän introducerade mig till 12-veckorsåret, en metod att systematiskt och proaktivt planera och effektivisera det jag vill åstadkomma i livet. Boken utgår främst från ett företagarperspektiv , men metoden går att använda på alla områden i livet. Jag planerar att skriva ett eget blogginlägg om boken som metoden bygger på och publicerar länken här när inlägget är klart.
Som avslut på detta inlägg finner jag inget mer passande än sinnesrobönen som ofta används inom olika tolvstegsprogram: ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”
