Förra veckan var jag på en tvådagars utbildning med Ross Greene. Han är upphovsman till Collaborative & Proactive Solutions (CPS) – på svenska ungefär “Förebyggande lösningar genom samarbete”. Det är ett förhållningssätt att bemöta problemskapande beteende beteenden hos unga, ofta med diagnoser inom det neuropsykiatriska spektrumet (till exempel ADHD och autism). Jag återkommer till utbildningen och detta förhållningssätt i ett senare blogginlägg.
Det jag vill fokusera på i detta blogginlägg är en av bilderna i hans presentation som han bläddrade förbi som hastigast, men som rymmer så mycket och där jag ser starka kopplingar till NVC och även Integral Theory. Rubriken på bilden var “Fem i topp: Färdigheter som främjar den bättre sidan av människans natur”.
Dessa fem färdigheter är i ordning:
- Empati
- Lösa oenighet utan konflikt
- Insikt hur ens beteende påverkar andra
- Att ta andras perspektiv
- Ärlighet
Jag börjar med empati. Genom Nonviolent Communication (NVC) har jag fått mycket inspiration i hur jag kan bemöta andra och mig själv med empati. Att i medkänsla kunna vara med någon när denne genomgår något tufft i sitt liv upplevs ofta som ett stort stöd. Vi kan visa med ord, kroppsspråk eller med vår närvaro att det är ok att känna de känslor människor känner när de är i smärta, sorg, ilska eller något annat som känns tungt. När vi lyssnar på andra med empati kommer vi inte med goda råd, peppar eller på andra sätt försöker dra uppmärksamheten från de känslor personen känner. Att bara finnas är ofta tillräckligt för att personen själv ska bli redo att gå vidare och ta itu med vad än som behövs göras.
Att inse hur vårt beteende påverkar andra tänker jag hänger ihop mycket med punkt fyra (att ta andras perspektiv). Att sätta sig in i hur vårt agerande påverkar andra är en ganska avancerad förmåga. Att dessutom kunna föreställa sig hur andra i sin tur troligtvis kommer att agera som svar utifrån våra handlingar kräver en än större perspektivförmåga. För att ta ett historiskt exempel: Segermakterna efter första världskriget kanske hade all rätt i att kräva Tyskland på skadestånd. Men om dessa stater kunnat se in i framtiden och se hur detta ekonomiska straff påverkade den tyska befolkningen och banade väg för nazismen, skulle de med största sannolikhet ha handlat annorlunda. Om allt fler människor tillägnar sig denna förmåga kommer vi med säkerhet att uppleva ett samhälle som ser annorlunda ut än det gör idag.
Den tredje punkten, att lösa oenighet utan konflikt, skulle jag vilja formulera på ett annat sätt. Som jag ser det är oenighet och konflikt synonymer. Oavsett hur formuleringen ser ut tänker jag att det viktiga är att vi löser konflikter på ett sätt där alla parter är vinnare. Idag löser vi ofta konflikter – speciellt i vårt rättssystem – på ett sätt som skapar vinnare och förlorare. Att utveckla och använda oss av konfliktlösningsmodeller som tillgodoser bägge parters behov är väldigt viktigt för att skapa långsiktiga och hållbara lösningar. Att lyssna på och inkludera parternas värderingar i lösningen av konflikten tror jag är en nyckel i att skapa överenskommelser som håller över tid.
Förmågan att ta andras perspektiv är något som utvecklas med människans utveckling. Vi kan jämföra det med ett barn som växer upp. Först upplever sig barnet som ett med sin omgivning eller har åtminstone inte utvecklat ett tydligt jag. Sedan hamnar barnet i centrum av universum, i ett tydligt egocentrerat stadie. Efter det blir den egna gruppen det viktiga. Förhoppningsvis utvecklas barnet vidare och når en vuxen ålder med insikten att det inte bara är jag eller min grupp – oavsett om det är ett gatugäng, en religiös tillhörighet eller en nation – som är viktigast. Ju fler perspektiv vi kan ta, desto större hänsyn kan vi ta till andra, även till dem vi inte identifierar som medlemmar av vår grupp. Vår omsorg kan till slut omfatta inte bara mänskligheten, utan även allt levande, hela jorden och kanske hela universum.
Med begreppet ärlighet är jag tillbaka där jag började, med NVC. För mig handlar ärlighet om att uttrycka vad som är viktigt för mig, hur jag påverkas och reagerar på situationer i min omvärld (eller för den delen på processer som händer inom mig). När någon gör något som jag ogillar – något som går emot mina värderingar – är det oerhört hjälpsamt att kunna uttrycka detta på ett sätt som inte skuldbelägger andra. Det kan jag göra genom att koppla mina känslor till mina behov. Om jag till exempel hör något jag uppfattar som rasistiskt kan jag vara ärlig med mina tankar och säga “Det där var rasistiskt sagt”. Detta leder inte så ofta till att mottagaren säger ”Tack! Det tänkte jag inte på, jag ska bättra mig”. Snarare kommer vi mötas av motstånd. Jag kan istället vara ärlig med vad som händer i mig: “Jag känner mig arg/rädd/ledsen” och koppla det till varför dessa känslor dyker upp; “För mig är det viktigt med respekt/att vi är ansvarsfulla/jämlikhet”. Om vi kombinerar detta med empati, att vi är genuint nyfikna på den andra personen, kommer vi inte lika ofta stöta på samma motstånd.
Att se dessa fem färdigheter delas på en föreläsning av Ross Greene ger mig hopp om att vi kan utvecklas och växa som människor. Att vi kan dela med oss av det vi vet och att vi kan agera utifrån dessa perspektiv för att skapa en tryggare värld med människor som växer upp med intresse och nyfikenhet inför andra människor. Om vi vill se en värld som präglas av större samarbetsvilja och gemensamma lösningar på de stora problemen tror jag dessa fem färdigheter har en potential att bidra till denna värld.
