För några år sedan fick jag en lektion i ärlighet. Jag var på en sommarfestival och för att göra en lång historia kort råkade ett par ut för en händelse som ledde till att ena parten sökte stöd och empati hos en annan festivaldeltagare. Den andra parten hade fattat förtroende för mig och jag såg min chans att vara ett empatiskt stöd. Jag lyssnade och lyssnade med empati under lång tid. När jag tänker tillbaka lyssnade jag i flera timmar. Vi missade en av måltiderna, men jag fortsatte lyssna och vara ett stöd… trodde jag.
Senare fick jag höra att personen jag lyssnat på gått till sin partner och sagt saker som gjorde att deras relation blev än mer utmanande att hantera än den redan var. Så vad lärde jag mig av denna lektion? Jo, jag hade bara använt ena benet i NVC: empatibenet. Jag lyssnade och lyssnade och lyssnade. Personen jag lyssnade på sa saker som: ”Jag kanske borde säga ditten eller datten till min partner?” Och jag fortsatte att lyssna. Jag tror att mitt lyssnade uppfattades som sympati, eller att jag höll med om vad personen ville säga till sin partner.
Vad kunde jag ha gjort istället? Jag kunde ha använt det andra benet som NVC står på, ärlighetsbenet. Jag kunde ha berättat om den oro som väcktes i mig när jag hörde vad personen ville säga till sin partner: ”När jag hör att du vill säga ditten eller datten känner jag mig orolig. Jag är inte säker på att du kommer få den kontakt du längtar efter om du säger detta. Vad tänker du om det?” Om jag hade reflekterat vad som väcktes inom mig utifrån det personen sa är jag ganska säker på att händelseutvecklingen hade blivit en annan och deras utmaning hade inte blivit lika stor.
När jag använder mig av ordet ärlighet menar jag inte hur ordet vanligtvis används. Jag använder inte ordet ärlighet för att uttrycka mina tankar eller bedömningar: ”Jag tycker du är dum i huvudet. Jag är bara ärlig, för jag har hört att det är bra.” Jag använder ordet ärlighet för att beskriva det som händer bakom mina tankar. Jag kopplar mina tankar och bedömningar till känslor och behov. Om jag skulle få upp tanken att ”du är dum i huvudet” kan det finnas flera olika orsaker till detta. Jag kanske känner mig ledsen, arg eller besviken? Dessa känslor är i sin tur kopplade till olika behov. Jag kanske har behov av respekt, samarbete eller tillit?
Om jag använder mig av tankar och bedömningar om andra avslöjar jag inte vad som händer inom mig (det blir i alla fall svårare att upptäcka). Om jag däremot uttrycker mina känslor och mina behov berättar jag vad som pågår inom mig (istället för att påstå vad det är för fel på dig). Det är ett mer ärligt och samtidigt mer sårbart sätt att kommunicera. Mer sårbart för jag gömmer mig inte bakom mina bedömningar om dig.
Om du är nyfiken på att lära dig mer om ärlighet kan jag rekommendera projektet ”Time for Honesty som äger rum sista veckan i mars. Det kommer att vara en vecka där du har chansen att själv erbjuda eller att delta i olika workshops. Läs mer på projektets hemsida.
