Igår höll jag kurs i Praktisk Konflikthantering. Jag utgick från Nonviolent Communication (NVC) och som alltid ritade jag upp de fyra komponenterna – observation, känslor, behov och önskemål – med ett hjärta och ordet kontakt i mitten. Jag sa att NVC inte handlar om att uttrycka de fyra komponenterna, utan att det är kontakt som är grejen.
Då undrade en av deltagarna – vi kan kalla honom M, en vän sedan några år – hur vi kan ta oss från kontakt till handling? Det slog mig då att målet för NVC inte handlar om kontakt utan om att åstadkomma förändring. Att ta oss från ett tillstånd vi inte gillar till ett önskat tillstånd.
Egentligen visste jag detta redan, men jag har på senare tid märkt att min förståelse har flera lager. Ett lager är en teoretisk förståelse av någonting. Ett annat lager är när jag upplever förståelsen på ett mer kroppsligt plan. Jag tror att det handlar om när förståelsen transformeras från ett koncept jag intellektuellt kan förhålla mig till, till när den blir en del av min verklighet.
I det här fallet med kontakt tror jag att det handlar om att kontakt skapar förutsättning för hållbar förändring. Det är inte kontakt som är slutmålet. Tror vi att kontakt är slutmålet kan vi fastna där och aldrig komma till förändring. Kontakt är ett så skönt tillstånd, så har vi inte denna klarhet blir vi lätt passiva.
Tack M för denna inspiration och injektion av perspektivtagande!
