Jag fick ett meddelande från min chef på Messenger idag. Det löd ”vad gör du där Joachim?” med en tveksam emoji 😐. Han hade även bifogat en länk från Youtube. Jag klickade på länken men det dök inte upp någon film så jag skrev tillbaka och frågade vad det hela handlade om. Efter det började mitt huvud snurra. Jag menar, jag har gjort en hel del saker i mitt liv och vissa kanske inte lämpar sig på film.Nu började jag måla upp det ena skräckscenariot efter det andra i mitt huvud. Vad är det jag har gjort? Jag skulle inte kunna jobba kvar på mitt jobb. Jag skulle inte kunna fortsätta hålla NVC-kurser. Jag började tänka på vilka vänner som skulle stanna kvar och vilka som skulle ta avstånd från mig. Jag gick verkligen igenom en stressreaktion. Efter ett tag fick jag svar från min chef: ”Öppna inte länken, det är ett virus.”
Det hela är lätt att skratta åt i efterhand (vilket mina barn gjorde, både länge och väl). Men jag blev påmind om hur många gånger jag i livet fantiserat ihop vad andra människor ska tycka om mig. Jag funderar på hur många saker i livet jag gjort och undvikit att göra på grund av mina fantasier. Hur jag har låtit min rädsla för vad andra ska tycka och tänka styra mitt beteende. Jag kan se att det finns ett värde i att se att vi påverkar varandra och att vilja vara accepterad och älskad. Samtidigt finns det en sorg över hur mycket jag har anpassat mig och gjort avkall på mina behov i förhållande till andra.
Nu för tiden, i alla fall när jag är medveten om det, försöker jag alltid kolla av med verkligheten innan jag agerar i den ena eller den andra riktningen. Och även om jag ibland tror mig veta vad andra tänker om mig har jag idag lättare att följa min egen vilja än att försöka anpassa mig efter andras tycke (eller min fantasi).
