Häromdagen pratade jag med en vän. Hen hade sänt en youtube-video till mig och undrade om jag tittat på den. Eftersom jag inte gjort det undrade hen om det var någon idé att skicka länkar till mig. Jag uppfattade det som ett skämt och skojade tillbaka och så munhöggs vi på ett skojsamt sätt under några minuter.
Efter samtalet märkte jag en kvardröjande irritation. Var det verkligen ett skoj? Eller låg det någon besvikelse i botten av vad hen sagt? Jag kopplade min irritation till en osäkerhet hos mig kring intentionen kring att hen tog upp frågan om jag sett videon eller inte. Det här är lätt något jag skulle kunna släppa, en bagatell som inte är värd att lägga energi på. Jag har dock märkt att i flera relationer där jag släpper små bagateller, travas de på hög och blir till något större än vad det är. Till slut skapar flera små irritationsmoment en bild i mitt huvud av personen baserad på den sammantagna bilden av känslorna från de olika tillfällena. I det här fallet skulle flera liknande händelser kunna skapa en bild i mitt huvud att den här personen är osjälvständig. Jag bestämde mig därför för att ta upp det hela nästa gång vi träffades.
Nästa gång vi sågs hänvisade jag till vårt senaste samtal och sa att jag var nyfiken på om det bara var ett skoj eller om det låg något annat bakom. Personen försäkrade att det var ett skoj kring hur en del människor kommunicerar med varandra. Eftersom vi har en ganska rak kommunikation litade jag på att det inte låg något annat bakom. Om det hade varit en annan person kanske jag inte hade tagit upp saken direkt med personen utan istället haft en inre dialog med mig själv. Eller jag kanske skulle prata om händelsen med en annan person. Då hade jag kanske kommit fram till att personen kände sig besviken och ville uppleva kontakt och samhörighet (vilket kanske hade tillgodosetts om jag tittat på videon).
Oavsett vad jag valt att göra skulle jag i direktkontakt med personen eller i ett försök att förstå personen, vilja försöka se vilket motiv personen hade att säga det hen sa. Om jag tror mig veta att det hela var ett skoj eller ett sätt att uppleva kontakt och samhörighet skulle jag se en person med dessa egenskaper snarare än en osjälvständig typ. Det sättet att möta mina vänner tror jag bygger längre, mer hållbara och mer njutbara relationer.
Pingback: Hantera konflikter | Joachim Berggren Kommunikation